I Spit On Your Grave 2010

1978 satte filmcensuren världen över kaffet i halsen. Filmen I Spit On Your Grave hade premiär och våldet var något utöver det vanliga. Det var inte längre galna yxmördare, eller inavlade kannibaler. Det man nu fick se var något helt anorlunda och en helt ny kategori såg dagens ljus.
Den nya kategorin döptes till "Rape And Revenge", vilket inte kunde bli mer passande då första halvan av filmen I Spit On Your Grave bokstavligt talat består av en gruppvåldtäkt, lika psykisk som fysisk.
På 70talet var det inte ovanligt att blotta sig framför kameran så realismen var i orginalet påtaglig och stämningen var verkligen jobbig. Det är ett grupptryck utan dess like, det är kallt, avskalat och saknar någon som helst form av empati.
Handlingen är enormt enkel. En ung kvinna hyr en stuga mitt ute i ingenstans för att få lugn och ro och inspiration till en ny bok.
Vid huset finns en sjö och tystnaden och avskildheten är exakt det hon behöver.
Ryktet om hennes visit sprider sig och det tar inte lång tid innan hon får ett mindre trevligt besök.
Hon blir brutalt förnedrad under en ganska lång tid, och därefter våldtagen, igen och igen och igen.

Dom räknar dock inte med en mycket välplanerad hämd från hennes sida.

2010 gjordes det en remake på I Spit On Your Grave. Och faktum är att remaken faktiskt är bättre än orginalet. Storyn är den samma, men dom har lyckats med att skapa en otroligt tung stämning som verkligen skapar ångest hos tittaren. Det är långt, utdraget och ruskigt intensivt genom hela filmen.
Det känns nära, enormt nära och man skapar mycket egna bilder och lider verkligen med huvudpersonen under första halvan av filmen. Det är inte bara det visuella som är påträngande. Det är även en brutal ljudbild. Basen dånar genom hela våldtäkten, märkliga ljud och ångestvrål, samtidigt som kamerar pendlar mellan de olika ansiktsuttrycken hos våldtäktsmännen.

Den här filmen skapar äckel hos mig. Jag bor i närheten av Örebro. En helt sinnesjuk stad där Sveriges värsta serievåldtäktsman nyligen blev häktad.
Kanske just därför filmen gjorde ett större intryck hos mig? Jag har en hel del kvinnliga arbetskamrater som verkligen var rädda att gå hem från jobbet på grund av rädslan för att bli våldtagna. Med det i bakhuvudet så växer filmen. Det här kan hända vem som helst, vart som helst. Det är en sjuk film, som speglar en sjuk värld.
Filmen känns, som ni kanske förstår inte speciellt overklig.

Jag vet inte vem den här filmen riktar sig mot egentligen, men det är iallafall enormt njutbart att se en totalt nedbruten och galet arg tjej gå loss och hämnas på riktigt sjuka sätt. Allt från syra, saxar, hagelgevär och djur går att använda för att plåga och stympa våldtäktsmän med.

Många är sätten och inget är fel.


Vill ni se filmen och få ut max av den så se ingen trailer, hela upplevelsen går då förlorad. Se den utan några som helst  förväntningar och ha riktigt hög volym på tvn/hembion. Ni kommer nog aldrig glömma den upplevelsen. Ni kommer kanske därimot , beroende på hur känsliga ni är att ångra att ni såg den.

Vertige/High Lane

Frankrike är ett land som på senare tid blivit kända för sina extrema och brutala filmer. Exempel är Irriversible och Baise Moi som skapade moralpanik genom sina våldsamma och kvinnoförnedrande scener. För något år sedan kom filmen Inside som även den visar extremvåld mot en kvinna, som även är gravid.
Frankrike gillar att gå långt för att chocka och beröra. Och dom lyckas bra med det.

Nu är det dags för filmen Vertige. Den har därimot inte den typen av våld som jag nämt här ovan. Den är betydligt snällare, men jobbig på ett lite annat sätt. Iallafall för vissa tittare och ni får snart en förklaring på vad jag menar med det.

Filmen utspelar sig i Kroatien där fem vänner utforskar bergsterrängen och de vackra kroatiska landskapen.
Av dessa fem personer är två erfarna sedan tidigare och kan läsa av vart och hur de ska ta sig till toppen av bergen på bästa sätt.
Ett av målen dom vill nå till är en spångbro. Och inte vilken spångbro som helst utan den längsta spångbron i världen,,,som lägligt nog går mellan två berg.
Som om inte det vore nog så tar dom även en bergsled som är avstäng. Vilken gänget upptäcker lite för sent. Det visar sig också att skogen och omgivningarna är fulla av fällor, trots att det nästan inte finns tillstymmelse till något djurliv.

Filmen blir ofta jämförd med Wrong Turn och The Hills Have Eyes. Vilket inte alls är konstigt. Jag vill även likna den lite med Descent. Dock så har Descent lagt fokus på trånga utrymmen.
Vertige därimot kämpar istället med den totala motsatsen. Men känslan av panik är den samma.

Filmens första timma handlar mest om det mänskliga psyket och olika former av mentala kollapser och skräckattacker för höjder. Det läggs ett enormt fokus på att skapa yrsel och svindel hos tittaren med olika vinklar och zoomningar. Vilket fungerar om tittaren har lite fobi för höga höjder. Vilket jag har,,,jag hatar höga höjder och jag hatade vissa delar av den här filmen.

Resterande 40 minuter av filmen är mest en kamp mot en mördare i skogen. Någonstans på vägen så tappar man lite av intresset och man känner sig smått uttråkad då det inte är något nytt man får se längre.

Språket franska är något som den oerfarna kanske tycker är jobbigt eller låter konsting i en skräckfilm. Men det är faktiskt inte mycket till dialog i filmen, det klättras mest och dom scenerna är såpass spännande och tystnaden talar för sig själv. Sen är det det gamla klassiska när det gäller att fly från en psykopat i skogen. skrik, gap och gråt.

Har ni inte sett någon fransk skräckfilm så är därimot Vertige en riktigt bra inkörsport. Den är inte speciellt blodig eller extrem, den är enkel och lätt att hänga med i. Därimot undrar man ganska många gånger "vad ska du dit att göra?!?"

Trolljegeren

Norge är ett land som verkligen inte saknar fantasi när det kommer till film. För några år sedan kom zombie/nazifilmen Död-Snö.
Den 29 oktober 2010 släppte dom filmen Trolljegeren.

Ett gäng ungdomar gör en dokumentär om tjuvjakt på björnar. I Norge känner alla jägare varandra, men vid varje repotage dyker det upp en man i bakgrunen som ingen känner igen. Han är ärrad och sliten och färdas i en stor skåpbil. Ingen vet vem han är, men han väcker ungdomarnas intresse.

Det visar sig att han är trolljägare sedan många år. Regeringen håller detta hemligt för att inte skapa panik. Ungdomarna tror själklart att han bara driver med dom, men vid en filmsektion upptäcker dom att skogen kryllar utav troll och att saker och ting inte är som de ser ut att vara.

Låter det som en B film från tidigt 80tal? Visst gör det. Men filmen är riktigt bra och ruskigt välgjord på sina håll. Att den sen är norsk och inte amerikansk gör ju också att man får en riktigt vacker naturupplevelse på köpet. Norge är ett otroligt vackert land med enorma fjäll, vackra fjordar och djupa stora granskogar. Djupet i bilden är på sina håll helt otroligt och får du möjlighet att se filmen på bluray, ta den för du kommer inte bli besviken.

Filmen är gjord på det numera vanliga "Blair Witch" sättet med skakig handkamera. Ett sätt som antingen ger vinst eller förlust.
För filmer likt denna så är det nog faktiskt det som gör att filmen blir så bra som den blir. Det lyckas bättre än vad det gör i Cloverfield, det lyckas lite lite sämre än i den spanska filmen REC. Det skakas och rycks en hel del, men det känns dock naturligt och man vänjer sig snabbt. Överaskningsmomenten blir större och filmer får ett helt annat liv.

Kul är också att det pratas mycket troll enligt de klassiska sägnerna. Vi får bland annat reda på av en "äkta" forskare reda på varför dom spricker i solen. Det är alltså en riktigt seriös film som jag hoppas uppskattas i andra länder än de nordiska. Och jag hoppas att även Sverige kanske börjar tänka till lite innan de börjar med någon ny poänglös och tråkig polisfilm. Det är ju tydligen det enda vi kan här i Sverige.

Jag som sagt gillade den här filmen riktigt ordentligt. Den har humor, den är på sina håll otroligt spännande, den är vacker och bra filmad.
Även när det kommer till skådespelarna så är det genuint bra och det känns trovärdigt på många sätt. Speciellt Trolljägaren ger filmen en extra tyngd av seriös känsla.
Då jag inte är insatt i Norges filmer har jag inte den blekaste aning om vad han gjort tidigare. Kanske just därför det känns så bra då jag inte har någon roll att jämföra med.

Ge Trolljegeren en chans. Den är det bästa som norden producerat på väldigt väldigt länge.

Tips från trolljegeren// "Tror du på Gud eller Jesus? Håll dig då borta från skogen"

Min nya blogg.

Detta är alltså min nya blogg. Tidigare hade jag en som hette Hifiochfilm.blogg.se.
Pga pappaledighet och andra saker blev det dåligt med inlägg och nu gör jag ett nytt försök här på blogger istället.

Mitt filmintresse är större än vad jag har tid. Men får jag chansen att kolla film blir det vanligtvis en skräckfilm. Helst zombie eller en slasher från 80talet.

När det gäller recensioner försöker jag vara så öppen som möjligt och inte begränsa mina synpukter efter mitt eget tycke och smak. Det är inte alltid helt enkelt men jag försöker så gott det går.

Målet är att försöka få minst 2 inlägg per vecka till en början för att sedan öka det till ett om dagen.

Väll mött