I Spit On Your Grave 2010

1978 satte filmcensuren världen över kaffet i halsen. Filmen I Spit On Your Grave hade premiär och våldet var något utöver det vanliga. Det var inte längre galna yxmördare, eller inavlade kannibaler. Det man nu fick se var något helt anorlunda och en helt ny kategori såg dagens ljus.
Den nya kategorin döptes till "Rape And Revenge", vilket inte kunde bli mer passande då första halvan av filmen I Spit On Your Grave bokstavligt talat består av en gruppvåldtäkt, lika psykisk som fysisk.
På 70talet var det inte ovanligt att blotta sig framför kameran så realismen var i orginalet påtaglig och stämningen var verkligen jobbig. Det är ett grupptryck utan dess like, det är kallt, avskalat och saknar någon som helst form av empati.
Handlingen är enormt enkel. En ung kvinna hyr en stuga mitt ute i ingenstans för att få lugn och ro och inspiration till en ny bok.
Vid huset finns en sjö och tystnaden och avskildheten är exakt det hon behöver.
Ryktet om hennes visit sprider sig och det tar inte lång tid innan hon får ett mindre trevligt besök.
Hon blir brutalt förnedrad under en ganska lång tid, och därefter våldtagen, igen och igen och igen.

Dom räknar dock inte med en mycket välplanerad hämd från hennes sida.

2010 gjordes det en remake på I Spit On Your Grave. Och faktum är att remaken faktiskt är bättre än orginalet. Storyn är den samma, men dom har lyckats med att skapa en otroligt tung stämning som verkligen skapar ångest hos tittaren. Det är långt, utdraget och ruskigt intensivt genom hela filmen.
Det känns nära, enormt nära och man skapar mycket egna bilder och lider verkligen med huvudpersonen under första halvan av filmen. Det är inte bara det visuella som är påträngande. Det är även en brutal ljudbild. Basen dånar genom hela våldtäkten, märkliga ljud och ångestvrål, samtidigt som kamerar pendlar mellan de olika ansiktsuttrycken hos våldtäktsmännen.

Den här filmen skapar äckel hos mig. Jag bor i närheten av Örebro. En helt sinnesjuk stad där Sveriges värsta serievåldtäktsman nyligen blev häktad.
Kanske just därför filmen gjorde ett större intryck hos mig? Jag har en hel del kvinnliga arbetskamrater som verkligen var rädda att gå hem från jobbet på grund av rädslan för att bli våldtagna. Med det i bakhuvudet så växer filmen. Det här kan hända vem som helst, vart som helst. Det är en sjuk film, som speglar en sjuk värld.
Filmen känns, som ni kanske förstår inte speciellt overklig.

Jag vet inte vem den här filmen riktar sig mot egentligen, men det är iallafall enormt njutbart att se en totalt nedbruten och galet arg tjej gå loss och hämnas på riktigt sjuka sätt. Allt från syra, saxar, hagelgevär och djur går att använda för att plåga och stympa våldtäktsmän med.

Många är sätten och inget är fel.


Vill ni se filmen och få ut max av den så se ingen trailer, hela upplevelsen går då förlorad. Se den utan några som helst  förväntningar och ha riktigt hög volym på tvn/hembion. Ni kommer nog aldrig glömma den upplevelsen. Ni kommer kanske därimot , beroende på hur känsliga ni är att ångra att ni såg den.