Vertige/High Lane

Frankrike är ett land som på senare tid blivit kända för sina extrema och brutala filmer. Exempel är Irriversible och Baise Moi som skapade moralpanik genom sina våldsamma och kvinnoförnedrande scener. För något år sedan kom filmen Inside som även den visar extremvåld mot en kvinna, som även är gravid.
Frankrike gillar att gå långt för att chocka och beröra. Och dom lyckas bra med det.

Nu är det dags för filmen Vertige. Den har därimot inte den typen av våld som jag nämt här ovan. Den är betydligt snällare, men jobbig på ett lite annat sätt. Iallafall för vissa tittare och ni får snart en förklaring på vad jag menar med det.

Filmen utspelar sig i Kroatien där fem vänner utforskar bergsterrängen och de vackra kroatiska landskapen.
Av dessa fem personer är två erfarna sedan tidigare och kan läsa av vart och hur de ska ta sig till toppen av bergen på bästa sätt.
Ett av målen dom vill nå till är en spångbro. Och inte vilken spångbro som helst utan den längsta spångbron i världen,,,som lägligt nog går mellan två berg.
Som om inte det vore nog så tar dom även en bergsled som är avstäng. Vilken gänget upptäcker lite för sent. Det visar sig också att skogen och omgivningarna är fulla av fällor, trots att det nästan inte finns tillstymmelse till något djurliv.

Filmen blir ofta jämförd med Wrong Turn och The Hills Have Eyes. Vilket inte alls är konstigt. Jag vill även likna den lite med Descent. Dock så har Descent lagt fokus på trånga utrymmen.
Vertige därimot kämpar istället med den totala motsatsen. Men känslan av panik är den samma.

Filmens första timma handlar mest om det mänskliga psyket och olika former av mentala kollapser och skräckattacker för höjder. Det läggs ett enormt fokus på att skapa yrsel och svindel hos tittaren med olika vinklar och zoomningar. Vilket fungerar om tittaren har lite fobi för höga höjder. Vilket jag har,,,jag hatar höga höjder och jag hatade vissa delar av den här filmen.

Resterande 40 minuter av filmen är mest en kamp mot en mördare i skogen. Någonstans på vägen så tappar man lite av intresset och man känner sig smått uttråkad då det inte är något nytt man får se längre.

Språket franska är något som den oerfarna kanske tycker är jobbigt eller låter konsting i en skräckfilm. Men det är faktiskt inte mycket till dialog i filmen, det klättras mest och dom scenerna är såpass spännande och tystnaden talar för sig själv. Sen är det det gamla klassiska när det gäller att fly från en psykopat i skogen. skrik, gap och gråt.

Har ni inte sett någon fransk skräckfilm så är därimot Vertige en riktigt bra inkörsport. Den är inte speciellt blodig eller extrem, den är enkel och lätt att hänga med i. Därimot undrar man ganska många gånger "vad ska du dit att göra?!?"