Falling Down

Tänk dig detta...

Du sitter fast i en bilkö. Det är sinnesjukt varmt, din AC är trasig. Rutan går inte att veva ner. Det är tutande bilar framför, bakom och brevid dig. En bit bort ser du en skolbuss med skrikande och uttråkade barn.
Du är hungrig och törstig. Och mitt i detta hysteriska kaos flyger det omkring en fluga i bilen som retar dig till vansinne.

Precis detta händer William Foster. Och han får nog och nu ska samhället få reda på att han är förbannad.
Polisen i staden börjar få väldigt många anmälningar om "en vit man med skjorta och slips" som inte verkar helt nöjd med tillvaron.

Det här är en film jag aldrig tröttnar på. Som jag skrev om filmen Faster så gillar jag när folk får nog. Men ingen i filmhistoren har fått lika mycket nog som W Foster.
Att han sedan spelas av en ypperligt duktig Michael Douglas gör verkligen inte saken sämre.

Mest fashinerande är att man faktiskt sympatiserar men huvudpersonen i filmen. Jag är otroligt skeptiskt till mycket i samhället och den här filmen är en riktigt stor känga mot det mesta. Alltså en riktigt välgjord samhällskritisk satir med en stor portion svart humor.

Det är riktigt många minnesvärda scener i filmen och jag skrattar mer och mer för varje gång jag ser den, trots det djupa allvaret den faktiskt förmedlar.

Det här blir inte mycket till recension, det här är mest bara en förbannat bra film som alla borde se. Den passar det flesta personer och den bjuder på mycket skratt, mycket allvar och samhällskritik.

Du får även bra skådespelare, bra handling, bisarra möten med oväntade vändningar och kulturkrockar.
Allt detta, och i mitten av allt detta står världens argaste och mest besvikna människa och väntar på upprättelse.

Kolla in trailern och känn lockelsen

The Tortured

Det är inte utan anledning man ställer lite krav när det skyltas med att gänget bakom SAW producerar en film. Speciellt om man gillar tortyr och genomtänkta mord.
När detta gäng då även gör en film som kort och gott heter Tortured så kan man ju inte annat än att lockas.

En liten pojke leker snällt i trädgården, han är glad och lycklig och pappan går snabbt  in och ska svara i telefonen. När han hör pojken skrika i panik ser han genom fönstret att någon släpar in sonen i en bil som snabbt åker därifrån och försvinner.
Pojken blir senare brutalt mördad i en smutsig källare. Nästan alla ben i kroppen är krossade och mördaren har fler barnmord på sitt samvete.En sadistisk massmördare som nu äntligen åker fast och har ett långt fängelsestraff att vänta sig.

Efter en tid bakom lås och bom ska han flyttas till ett annat fängelse. Föräldrarna vill se mördaren i ögonen en sista gång och väljer också att åka bakom fängelsetransporten för att se att allt går rätt till.
Plötsligt händer en sak som gör att dom har möjligheten att ta ut sin hämd på sitt barns mördare, en chans dom självklart tar tillvara på.

Filmen kanske inte låter som något speciellt. Men den här gav ett ganska djupt intryck på mig. Antagligen för att jag har barn själv.
Man får bland annat se mycket av föräldrarnas tillbakablickar på sonens uppväxt. Sådana saker en förälder aldrig glömmer. Saker som första steget, första orden, julklappsöppningar och den typen av saker.
Till dessa minnen är det även sorglig musik och föräldrarnas tårfyllda ögon.

Det var riktigt jobbigt även för mig att se eftersom det automatisk fick mig att tänka på mina barn och hur jag skulle minnas dom om det hände någonting.

Min tortyr hade därimot inte varit lika snäll som i den här filmen

Jag hade ju hoppats på något riktigt överjävligt eftersom den heter som den gör, och är gjord av tortyrmästarna bakom SAW.
Men det är lite fattigt med uppfinningsrikedom i filmen och mest så ligger barnmördaren fastkedjad på ett bord. Några scener gör självklart lite ont men inte alls i den utsträckning jag hoppades på. Jag hade som sagt inte varit lika snäll,,,

Men som helhet av film är det en bra thriller. Bra skådespel, riktigt rörande handling och sköna vändningar och twister. Så när den här filmen väl släpps i Sverige så blir det ett klart givet köp.
Förvänta er alltså inte totala blodsorgier eller grafiska scener med tarmar, blod och avhuggna lemmar till höger och vänster. Utan istället så fokuseras det mer på psykisk terror och enstaka plågsamma moment.

Just ja,,,pappan i filmen jobbar som läkare, och vet hur man håller liv i folk lite längre än nödvändigt ;)