Faster

Jag tycker om när människor får nog i filmer. Jag tycker om när det brister för folk och att dom vill hämnas av olika anledningar.
Faster är precis en sådan film. Den handlar om Driver som tillsammans med sin bror utför ett bankrån. Vad dom inte vet är att någon satt ett pris på deras huvuden och Drivers bror blir brutalt mördad medans Driver hamnar i fängelse. Han får då 10år på sig att planera sin hämd på de som är inblandade i broderns död.

Väl ute tar det inte mer än 30 minuter innan han framför en övervakningskamera dödar den första på listan. Helt omaskerad och fullt medveten om att han får polisen efter sig fortsätter han sin jakt för att döda de resterande på sin dödslista. Vad han inte vet är att han själv står högst upp på en annan persons dödslista.

Faster har otrolig potential att bli en mycket spännande och actionfylld film. Det är intressant nästan från första bildrutan, men ju längre man tittar ju mer ointressant och rörigt blir det. Att sedan ha The Rock i huvudrollen gör inte saken bättre. Han har ett argt ansiktsutryck och det är det stenansiktet man får stå ut med under dessa 97 minuter som faktiskt känns otroligt långa.

Som en av poliserna ser vi en otroligt grå och sliten Billy Bob Thornton. Han är en riktigt bra skådespelare och varför han tog rollen i Faster kan jag inte förstå. Han är den enda skådespelaren som verkligen kan agera framför kameran i filmen, men rollen han har är fruktansvärt tråkig och platt. Så inte ens han kan rädda filmen.

Om jag säger Van Damme kan ni kanske förstå vilken nivå filmen har?

Om jag ska säga något som är bra med filmen så är det faktiskt några riktigt sköna biljakter och filmen har ruskigt bra bild i HD-format. Man ser varenda liten detalj på allt från pistoler till löv och ansikten. Ljudet är också riktigt bra och biljakterna känns riktigt nära och tätt inpå. Samma sak när det är skottlossningar, det smäller och dånar ordentligt och både baslåda och centerhögtalare får jobba ordentligt.

Mer än så är det inte. Jag såg filmen igår kväll och när jag stängde av tyckte jag inte någonting speciellt. Och idag försökte jag bestämma mig och jag konstaterade att den var riktigt dålig. Trots att den skulle kunna bli hur bra som helst då den har en bra story och intressant upplägg.

Men det blir som sagt rörigt,och det kryllar av helt poänglösa konversationer och relationer mellan olika karaktärer som inte tillför filmen någonting. När jag såg trailern trodde jag det skulle bli action från början till slut. Men ack så fel jag hade. 

Nej det här är en film jag aldrig mer kommer se igen.

Licence To Drive

Komedier sitter aldrig fel. Därimot tycker jag senaste årens komedier varit väldigt tråkiga och försöker mest anspela på sex för att skapa lite rubriker. Bästa komedin senaste åren har isåfall varit Hangover som jag tyckte var hysteriskt rolig. Den var inte bara rolig, utan även väldigt smart uppbyggd.

Vad jag därimot gillar, och alltid kommer gilla är 80tals komedier. Och det är en 80tals film jag ska skriva om nu.
Filmen heter på svenska "Nu är det kört" och orginaltiteln är "Licence To Drive".

Licence To Drive handlar om 16åriga Les. Hans största dröm är att få körkort och få glida runt med sin drömtjej Merceders. Dessvärre är han en ganska värdelös kille som misslyckas med uppskrivningen och inte vågar erkänna det för sina föräldrar eller vänner.

Les två polare Dean och Charles har planer för kvällen, och vill såklart fira Les för att han fått körkort. Men kvällen går inte riktigt som planerat och katastroferna avlöser varandra.
Inte nog med att Les kör bil utan körkort, han kör också med sin farfars klassiska och älskade Cadillac.

Handlingen som sådan är kanske inte så speciell. Den är förhållandevis enkel.
Det jag gillar är just känslan som 80tals filmer lyckas skapa. Det är skön musik, härligt skådespeleri och fantastiskt fula färgkombinationer som inte passar ihop.

Humorn i filmen är varm och är precis den jag saknar idag. Nu känns många komedier krystade och man har sett alla skämt hur många gånger som helst. Skådespelare idag verkar heller inte njuta på samma sätt framför kameran, det känns ofta stelt och inte speciellt engagerat.

Skådespelarna i Licence To Drive därimot är något extra. Vi möts av Cory Feldman och Cory Haim i högform. Dom passar otroligt bra ihop och skapar en trovärdig bild av de karaktärer dom spelar framför kameran.
Feldman spelar den coola och avslappnade livsnjutaren,medans Haim spelar den smått nervösa och osäkra killen som gör vad som helst för sin drömtjej Merceders.

Två karaktärer som också skapar många skratt är Les trötta föräldrar. Dom anstränger sig för att ha hopp om sin son, men efter den här natten så lär det ta ganska lång tid innan förtroendet kommer tillbaka.

Det är bra fart i filmen från början till slut och man undrar om det verkligen kan gå mycket sämre för våra hjältar, vilket det kan på alla möjliga och omöjliga sätt. Filmen har allt man kan begära av en komedi och jag kommer nog skriva mer om klassiska pärlor från 80talet.

Dessvärre verkar den här filmen enormt svårt att få tag på. Jag trodde att den här filmen skulle släppas i Sverige på köpfilm när Cory Haim tragiskt avled den 10 Mars 2010. Men icke.
Därimot går att bevaka på Discshop och jag hoppas den snart kommer att få en nordisk release.

Har ni inte sett den här filmen så borde ni göra det. Den borde nog falla de flesta i smaken då den är lättsam, rolig och charmig. Full pott om ni frågar mig.

Monday

Jag har sett ganska mycket asiatiska filmer genom åren. Mest skräckfilmer av olika slag, men nu i helgen såg jag en action/drama som heter Monday som är från år 2000.

Monday handlar om Takagi som vaknar upp en morgon på ett hotellrum. I hans rum finns bland annat en spritflaska och ett gevär som han inte har något som helst minne utav. Ju längre han funderar ju mer minns han av nattens mycket morbida händelser. Det visar sig också att han är en japans mest efterlysta personer.
Efter en mycket märklig begravning och ett märkligt möte med en påstådd spåman brister det totalt för Tagaki och han får nog av att bli ignorerad och utnyttjad.

Filmen är speciell på många sätt, dels sättet den är filmad på och även att den har ett enormt tydligt och samhällskritiskt budskap. Bakom den här filmen har vi Hiroyuki Tanaka som även går under namnet SABO. Han är en riktigt respekterad skådespelare och regisör och har många tunga titlar i bagaget.

Som skådespelare är han helt briljant och lyckas verkligen väcka sympatier och ger sin rollfigur ett riktigt lyft.
Som många asiatiska filmer är det långa utdragna scenerer och märkliga karaktärer som skapar en märklig atmosfär. Att sedan filmen är genomsyrad av svart humor gör inte saken sämre. Man skrattar, samtidigt som man tycker enormt synd om Tanaki och faktiskt kan förstå att han spårar ur mer och mer.

Jag kan verkligen rekomendera den här filmen, så om ni hittar den borde ni ge den en chans. Det är nog därimot inte en film för vem som helst. Den kräver en viss mängd tålamod då vissa scener känns oändligt långa, men även dom scenerna betyder någonting och kräver en viss tankegång för att förstå.

Slutet är även det helt underbart och är ett av de mest kritiska jag sett mot allt vad samhällsuppbyggnad och politik heter. En viktig film som förhoppningsvis väcker känslor hos tittaren. Är man likgiltig och inte förstår den, så finns garanterat Tanaki där inne, och väntar på att få komma ut.