Caged

Ett gäng läkare är på uppdrag någonstans i Balkan. På en resa är  vägen avspärrad och dom beslutar att ta en genväg.
Carol ligger i baksätet och sover och vaknar av att bilen står still och hon har ett lasersikte riktat mot pannan.
Dom blir brutalt överfallna och tvingas in i en bil och förs till ett hus där dom hålls till fånga i fängelseliknande celler i en källare.

Det visar sig att så fort en telefon i korridoren ringer tas en fånge ut ur cellen och förs in i ett rum,,,för att sedan rullas ut på bår med uppsrättad kropp.

Frankrike kan det här med extrema filmer. Den här är inget undantag, även om den inte håller samma klass som Inside eller Martyrs.
Caged påminner mer om Hostel fast känns mer äkta och innehåller ingen som helst humor.
Den är rå, kall och riktigt obehaglig på sina håll. Kanske inte så blodig men det behövs inte då miljöerna och skådespelarna utstrålar äckel och känslor som skapar bilder i huvudet istället.  

Jag kan verkligen rekomendera Caged om man gillar fängelsefilmer/kidnappningsfilmer. Mycket av filmen utspelas just i Carols cell utan att det blir tråkigt. Det skapar istället en känsla av panik och klaustrofobi med ljuden runt omkring. Det är en enorm ångest då ingen vet vad syftet med kidnappningen är,och så fort telefonen i korridoren ringer kommer det tung bas och en mycket passande musik.

Det känns äkta och skådespelarna gör ett grymt bra jobb så filmen känns genuint intressant och välgjord.
Caged kommer garanterat köpas på bluray när den släpps. Den är bättre än Hostel på alla sätt som finns och visar åter att Frankrike är landet som visar vart skåpet ska stå

Bilar 2

Jag går ytterst sällan på bio. Det finns många anledningar, men några av dom är att

1 - Det är för dyrt
2 - Det är för mycket störande människor
3 - Bilden är inte så vidare bra.

Men nu har jag barn och äldsta grabben älskar Blixten McQueen så vad göra man inte.

Första filmen om Blixten är helt fantastisk för att vara en barnfilm och en fröjd för ögat med en underbar animering.
Handlingen är fin och karaktärerna är charmiga och roliga. Plus att filmen har ett fint budskap.

Nu har jag sett uppföljaren, och kommer med största sannorlighet få se den många många gånger till då även den minsta pojken i familjen fått upp ögonen för filmerna om de talande bilarna från Kylarköping.

I uppföljaren får vi följa Blixten och hans vänner genom  en mängd olika länder då Blixten blir utmanad att ställa upp i en tävling för att bevisa vem som är den bästa allroundföraren. Det är genom städer både på grus och på asfalt för att det ska vara mest rättvist då både vanliga bilar och även F1-bilar är med i tävlingen.

Vi får bland annat se vackra animeringar från London, Italien och även Hong Kong som är fantastiskt vackra och fyllda med färger och detaljer.
Under resans gång råkar Blixtens bästa vän Bärgarn klanta till sig och hamnar omedvetet i en spionhärva. Som om inte det vore nog så börjar en mängd bilar i tävlingarna explodera utan någon som helst anledning. Vem ligger bakom dessa sabotage, och kan Bärgarn lösa mysteriet?

Filmen har ett jäkla tempo periodvis och animeringen är otroligt vacker och i vissa partier är det svårt att förstå att det är animerat och inte en "riktig" film man sitter och beskådar.
Därimot tror jag att vuxna uppskattar filmen mer än barnen i publiken då den ibland påminner mer om en James Bondfilm mer än en barnfilm. Jag tror även att dom minsta barnen har svårt att förstå vad skurkarna egentligen är ute efter med sin plan. Men min son var glad och nöjd iallafall över att få se en ny film med sin favoritbil.

Det som är skoj är att dom verkligen får med kulturskillnader och krockar på roliga sätt. Självklart är det ju Bärgarn som inte riktigt kan anpassa sig och föra sig i olika sammanhang.
Favoriten är när Bärgarn går på en japansk toalett där det inte går riktigt som han tänkt sig. Det är förvisso inte det enda problemet han råkar ut för under resans gång.

Bland annat så sätts hans och Blixtens vänskap på prov efter ett missförstånd som kostar Blixten en förlust i ett av tävlingsmomenten.

Där kommer ett av filmens många budskap fram ordentligt och både Blixten och Bärgarn börjar tänka efter en hel del om sina brister,

Ett litet problem uppstod när jag var på bion. Min son blev kissnödig när det var 15minuter kvar, och när vi kom tillbaka var filmen slut. Så jag missade hela poängen och upplösningen.

Men det jag såg var riktigt bra och jag längtar till att få se Bilar 2 på bluray. Det kommer bli enormt intressant att se den i högupplöst format.

Falling Down

Tänk dig detta...

Du sitter fast i en bilkö. Det är sinnesjukt varmt, din AC är trasig. Rutan går inte att veva ner. Det är tutande bilar framför, bakom och brevid dig. En bit bort ser du en skolbuss med skrikande och uttråkade barn.
Du är hungrig och törstig. Och mitt i detta hysteriska kaos flyger det omkring en fluga i bilen som retar dig till vansinne.

Precis detta händer William Foster. Och han får nog och nu ska samhället få reda på att han är förbannad.
Polisen i staden börjar få väldigt många anmälningar om "en vit man med skjorta och slips" som inte verkar helt nöjd med tillvaron.

Det här är en film jag aldrig tröttnar på. Som jag skrev om filmen Faster så gillar jag när folk får nog. Men ingen i filmhistoren har fått lika mycket nog som W Foster.
Att han sedan spelas av en ypperligt duktig Michael Douglas gör verkligen inte saken sämre.

Mest fashinerande är att man faktiskt sympatiserar men huvudpersonen i filmen. Jag är otroligt skeptiskt till mycket i samhället och den här filmen är en riktigt stor känga mot det mesta. Alltså en riktigt välgjord samhällskritisk satir med en stor portion svart humor.

Det är riktigt många minnesvärda scener i filmen och jag skrattar mer och mer för varje gång jag ser den, trots det djupa allvaret den faktiskt förmedlar.

Det här blir inte mycket till recension, det här är mest bara en förbannat bra film som alla borde se. Den passar det flesta personer och den bjuder på mycket skratt, mycket allvar och samhällskritik.

Du får även bra skådespelare, bra handling, bisarra möten med oväntade vändningar och kulturkrockar.
Allt detta, och i mitten av allt detta står världens argaste och mest besvikna människa och väntar på upprättelse.

Kolla in trailern och känn lockelsen

The Tortured

Det är inte utan anledning man ställer lite krav när det skyltas med att gänget bakom SAW producerar en film. Speciellt om man gillar tortyr och genomtänkta mord.
När detta gäng då även gör en film som kort och gott heter Tortured så kan man ju inte annat än att lockas.

En liten pojke leker snällt i trädgården, han är glad och lycklig och pappan går snabbt  in och ska svara i telefonen. När han hör pojken skrika i panik ser han genom fönstret att någon släpar in sonen i en bil som snabbt åker därifrån och försvinner.
Pojken blir senare brutalt mördad i en smutsig källare. Nästan alla ben i kroppen är krossade och mördaren har fler barnmord på sitt samvete.En sadistisk massmördare som nu äntligen åker fast och har ett långt fängelsestraff att vänta sig.

Efter en tid bakom lås och bom ska han flyttas till ett annat fängelse. Föräldrarna vill se mördaren i ögonen en sista gång och väljer också att åka bakom fängelsetransporten för att se att allt går rätt till.
Plötsligt händer en sak som gör att dom har möjligheten att ta ut sin hämd på sitt barns mördare, en chans dom självklart tar tillvara på.

Filmen kanske inte låter som något speciellt. Men den här gav ett ganska djupt intryck på mig. Antagligen för att jag har barn själv.
Man får bland annat se mycket av föräldrarnas tillbakablickar på sonens uppväxt. Sådana saker en förälder aldrig glömmer. Saker som första steget, första orden, julklappsöppningar och den typen av saker.
Till dessa minnen är det även sorglig musik och föräldrarnas tårfyllda ögon.

Det var riktigt jobbigt även för mig att se eftersom det automatisk fick mig att tänka på mina barn och hur jag skulle minnas dom om det hände någonting.

Min tortyr hade därimot inte varit lika snäll som i den här filmen

Jag hade ju hoppats på något riktigt överjävligt eftersom den heter som den gör, och är gjord av tortyrmästarna bakom SAW.
Men det är lite fattigt med uppfinningsrikedom i filmen och mest så ligger barnmördaren fastkedjad på ett bord. Några scener gör självklart lite ont men inte alls i den utsträckning jag hoppades på. Jag hade som sagt inte varit lika snäll,,,

Men som helhet av film är det en bra thriller. Bra skådespel, riktigt rörande handling och sköna vändningar och twister. Så när den här filmen väl släpps i Sverige så blir det ett klart givet köp.
Förvänta er alltså inte totala blodsorgier eller grafiska scener med tarmar, blod och avhuggna lemmar till höger och vänster. Utan istället så fokuseras det mer på psykisk terror och enstaka plågsamma moment.

Just ja,,,pappan i filmen jobbar som läkare, och vet hur man håller liv i folk lite längre än nödvändigt ;)

Faster

Jag tycker om när människor får nog i filmer. Jag tycker om när det brister för folk och att dom vill hämnas av olika anledningar.
Faster är precis en sådan film. Den handlar om Driver som tillsammans med sin bror utför ett bankrån. Vad dom inte vet är att någon satt ett pris på deras huvuden och Drivers bror blir brutalt mördad medans Driver hamnar i fängelse. Han får då 10år på sig att planera sin hämd på de som är inblandade i broderns död.

Väl ute tar det inte mer än 30 minuter innan han framför en övervakningskamera dödar den första på listan. Helt omaskerad och fullt medveten om att han får polisen efter sig fortsätter han sin jakt för att döda de resterande på sin dödslista. Vad han inte vet är att han själv står högst upp på en annan persons dödslista.

Faster har otrolig potential att bli en mycket spännande och actionfylld film. Det är intressant nästan från första bildrutan, men ju längre man tittar ju mer ointressant och rörigt blir det. Att sedan ha The Rock i huvudrollen gör inte saken bättre. Han har ett argt ansiktsutryck och det är det stenansiktet man får stå ut med under dessa 97 minuter som faktiskt känns otroligt långa.

Som en av poliserna ser vi en otroligt grå och sliten Billy Bob Thornton. Han är en riktigt bra skådespelare och varför han tog rollen i Faster kan jag inte förstå. Han är den enda skådespelaren som verkligen kan agera framför kameran i filmen, men rollen han har är fruktansvärt tråkig och platt. Så inte ens han kan rädda filmen.

Om jag säger Van Damme kan ni kanske förstå vilken nivå filmen har?

Om jag ska säga något som är bra med filmen så är det faktiskt några riktigt sköna biljakter och filmen har ruskigt bra bild i HD-format. Man ser varenda liten detalj på allt från pistoler till löv och ansikten. Ljudet är också riktigt bra och biljakterna känns riktigt nära och tätt inpå. Samma sak när det är skottlossningar, det smäller och dånar ordentligt och både baslåda och centerhögtalare får jobba ordentligt.

Mer än så är det inte. Jag såg filmen igår kväll och när jag stängde av tyckte jag inte någonting speciellt. Och idag försökte jag bestämma mig och jag konstaterade att den var riktigt dålig. Trots att den skulle kunna bli hur bra som helst då den har en bra story och intressant upplägg.

Men det blir som sagt rörigt,och det kryllar av helt poänglösa konversationer och relationer mellan olika karaktärer som inte tillför filmen någonting. När jag såg trailern trodde jag det skulle bli action från början till slut. Men ack så fel jag hade. 

Nej det här är en film jag aldrig mer kommer se igen.

Licence To Drive

Komedier sitter aldrig fel. Därimot tycker jag senaste årens komedier varit väldigt tråkiga och försöker mest anspela på sex för att skapa lite rubriker. Bästa komedin senaste åren har isåfall varit Hangover som jag tyckte var hysteriskt rolig. Den var inte bara rolig, utan även väldigt smart uppbyggd.

Vad jag därimot gillar, och alltid kommer gilla är 80tals komedier. Och det är en 80tals film jag ska skriva om nu.
Filmen heter på svenska "Nu är det kört" och orginaltiteln är "Licence To Drive".

Licence To Drive handlar om 16åriga Les. Hans största dröm är att få körkort och få glida runt med sin drömtjej Merceders. Dessvärre är han en ganska värdelös kille som misslyckas med uppskrivningen och inte vågar erkänna det för sina föräldrar eller vänner.

Les två polare Dean och Charles har planer för kvällen, och vill såklart fira Les för att han fått körkort. Men kvällen går inte riktigt som planerat och katastroferna avlöser varandra.
Inte nog med att Les kör bil utan körkort, han kör också med sin farfars klassiska och älskade Cadillac.

Handlingen som sådan är kanske inte så speciell. Den är förhållandevis enkel.
Det jag gillar är just känslan som 80tals filmer lyckas skapa. Det är skön musik, härligt skådespeleri och fantastiskt fula färgkombinationer som inte passar ihop.

Humorn i filmen är varm och är precis den jag saknar idag. Nu känns många komedier krystade och man har sett alla skämt hur många gånger som helst. Skådespelare idag verkar heller inte njuta på samma sätt framför kameran, det känns ofta stelt och inte speciellt engagerat.

Skådespelarna i Licence To Drive därimot är något extra. Vi möts av Cory Feldman och Cory Haim i högform. Dom passar otroligt bra ihop och skapar en trovärdig bild av de karaktärer dom spelar framför kameran.
Feldman spelar den coola och avslappnade livsnjutaren,medans Haim spelar den smått nervösa och osäkra killen som gör vad som helst för sin drömtjej Merceders.

Två karaktärer som också skapar många skratt är Les trötta föräldrar. Dom anstränger sig för att ha hopp om sin son, men efter den här natten så lär det ta ganska lång tid innan förtroendet kommer tillbaka.

Det är bra fart i filmen från början till slut och man undrar om det verkligen kan gå mycket sämre för våra hjältar, vilket det kan på alla möjliga och omöjliga sätt. Filmen har allt man kan begära av en komedi och jag kommer nog skriva mer om klassiska pärlor från 80talet.

Dessvärre verkar den här filmen enormt svårt att få tag på. Jag trodde att den här filmen skulle släppas i Sverige på köpfilm när Cory Haim tragiskt avled den 10 Mars 2010. Men icke.
Därimot går att bevaka på Discshop och jag hoppas den snart kommer att få en nordisk release.

Har ni inte sett den här filmen så borde ni göra det. Den borde nog falla de flesta i smaken då den är lättsam, rolig och charmig. Full pott om ni frågar mig.

Monday

Jag har sett ganska mycket asiatiska filmer genom åren. Mest skräckfilmer av olika slag, men nu i helgen såg jag en action/drama som heter Monday som är från år 2000.

Monday handlar om Takagi som vaknar upp en morgon på ett hotellrum. I hans rum finns bland annat en spritflaska och ett gevär som han inte har något som helst minne utav. Ju längre han funderar ju mer minns han av nattens mycket morbida händelser. Det visar sig också att han är en japans mest efterlysta personer.
Efter en mycket märklig begravning och ett märkligt möte med en påstådd spåman brister det totalt för Tagaki och han får nog av att bli ignorerad och utnyttjad.

Filmen är speciell på många sätt, dels sättet den är filmad på och även att den har ett enormt tydligt och samhällskritiskt budskap. Bakom den här filmen har vi Hiroyuki Tanaka som även går under namnet SABO. Han är en riktigt respekterad skådespelare och regisör och har många tunga titlar i bagaget.

Som skådespelare är han helt briljant och lyckas verkligen väcka sympatier och ger sin rollfigur ett riktigt lyft.
Som många asiatiska filmer är det långa utdragna scenerer och märkliga karaktärer som skapar en märklig atmosfär. Att sedan filmen är genomsyrad av svart humor gör inte saken sämre. Man skrattar, samtidigt som man tycker enormt synd om Tanaki och faktiskt kan förstå att han spårar ur mer och mer.

Jag kan verkligen rekomendera den här filmen, så om ni hittar den borde ni ge den en chans. Det är nog därimot inte en film för vem som helst. Den kräver en viss mängd tålamod då vissa scener känns oändligt långa, men även dom scenerna betyder någonting och kräver en viss tankegång för att förstå.

Slutet är även det helt underbart och är ett av de mest kritiska jag sett mot allt vad samhällsuppbyggnad och politik heter. En viktig film som förhoppningsvis väcker känslor hos tittaren. Är man likgiltig och inte förstår den, så finns garanterat Tanaki där inne, och väntar på att få komma ut.